It's my life

Ibland har jag dagar då jag får en så otroligt stark "hemlängtan" så det gör ont i hjärtat. Och med hem menar jag Arroyo de la Miel, Malaga, Spanien. Jag saknar min lilla stad där alla känner alla, där bageriet runt hörnet kunde mitt namn och mina favoritbakelser, där man kunde gå på gatan och vara helt trygg för man var omringad av sin familj, för det är precis den känslan man får i en småstad. Trots att jag var en utomstående, en liten blyg tjej från Sverige blev jag välkomnad direkt och var bara efter några månader en renodlad spanjorska utan brytning.

När man tänker på en småstad så tänker man kanske på trångsynthet, tristess, en stad där släktträden är så utbredda att det knappt får plats. Men Arroyo är inte en sådan stad. Den är underbar; det är omöjligt att ha tråkigt då man alltid kan springa över till grannen och bara prata lite, alla är öppensinnade, hela staden har å andra sidan något slags släktband med någon annan där men det gjorde det hela bara mysigt. På helgerna går alla ungdomar ut och umgås, då kunde man gå runt och mingla, upprätthålla kontakten med alla sina vänner.

Jag och Karin åkte dit en vecka i somras, till och med hon som är en liten storstadstjej tyckte det var helt underbart att vara där och hon fick direkt en superbra relation till alla mina vänner. Hon var så stolt när vi kom hem att hon är den enda som har träffat dom haha. Men back to reality I guess, nu måste jag gå och fixa lite i mitt rum.